Hopp om knopp

Jag har aldrig haft speciellt gröna fingrar. Jag tror inte att jag har lyckats hålla en enda murgröna vid liv mer än en tre veckor. En kaffebuske har jag också fått livet av och våra tre orkidéer blänger surt och trött på mig när jag tittar på dem. De har nog ingen som helst tanke på att blomma om i framtiden. Men mina amaryllisar från fjol hoppas jag stenhårt på - åtminstone den ena!


Senaste sommar tillbringade amaryllisarna sin tid ute i trädgården, stående under vår rödvinbärsbuske. Där verkade de trivas. När hösten kom lyfte jag in dem i källaren där det var mörkt och svalt. För någon vecka sedan tog jag in dem i huset och klippte bort de torkade bladen och vattnade dem lite. Sen dess har de stått i köksfönstret. 


Ur den ena löken började nästan genast ett blad kika fram, medan den andra verkade mera trög (för att inte säga död). Nu är det tvärtom! Den som var senare i starten växer nu med väldig fart. Det är nästan så att man ser den växa om man tittar på den! Men än så länge är det bara blad som växer. Men jag hoppas på en kopp så småningom. 




Fialisa