Till påseende

Den här påsen kan vara väldigt behändig
om man glömt inköpslistan hemma.

De senaste dagarna har jag haft en sån sylust så här kommer nu ett par alster till påseende. Denna gång blev det - ja, just det - påsar.    :-)


Först sydde jag en påse som jag kan ha med mig när jag går och handlar. Piffade till den grå påsen med att stryka fast en inköpslista på vitt tyg och sedan sy fast det som en applikation på påsen. Enkelt och snyggt, vill jag påstå.



När sedan maken kom hem från jobbet och såg påsen undrade han om jag kunde tänka mig att sy en påse åt honom som han kan ha som skolväska - han är ju lärare och har en del att kånka på ibland. Jag åtog mig uppdraget och började klura på hur en "lärarpåse" skulle se ut. Och så här blev den:

 

Den här sidan vänder man utåt när
man söker sig till jobbet.

Den här sidan vänder man
utåt när man slutar för dagen.

Bilderna har jag hittat på nätet och bara redigerat
lite och lagt till text på. 

Påsen har alltså bilder på båda sidorna. Den ena vänder man framåt när man går till jobbet och den andra när man går hem. En praktisk och rolig påse för klassläraren. 


I väntan på måndag (då jag lär få se väskan i användning),


Fialisa

Igen och igen och igen och igen...

Nu har jag en ny och fräsch tygkasse
att använda om och om igen!

Igår drabbades jag av "sylust". Tog fram symaskinen och ögnade igenom mina tyger och fantiserade om vad jag kunde sy. Beslöt mig sedan för att sy en tygkasse. Sådana kan man ju inte ha för många av. Jag är nämligen inte speciellt förtjust i plastpåsar. De är oftast fula och går lätt sönder. En tygkasse kan man designa som man vill och går den sönder är den lätt att reparera.


Texten på kassen gjorde jag i Word. Sen spegelvände jag den i Photoshop och printade ut den på ett specialpapper som används för att stryka fast bilder och texter på tyg. Busenkelt!


Fialisa

Bara mässingen...

Ibland går det inte som man tänkt sig...


För två somrar sedan köpte jag ett par gamla, vackra gardinstångshållare i mässing på Juthbackamarknaden här i Nykarleby. Någon stång hörde inte till, men i en gammal låda lyckades jag hitta två mässingsknoppar som ska sitta i ändorna på gardinstången. Jag köpte alltså hållare och knoppar och tänkte att stång hittar man säkert någon annanstans. 

Det är något charmigt med gamla lakan och detaljer i mässing.

 När vi renoverade sovrummet ville jag ha gamla spetslakan som gardiner och till det skulle ju mässingshållare vara perfekt. Min mamma hade en stång som var aningen för smal men den fick duga. Upp alltså med hållare, stång och gardiner. Knopparna fick vänta för de var alldeles för stora och krävde en grövre stång. Jag tänkte att så fort jag hittar en grövre stång som passar i hållarna så slår jag till.


Häromveckan besökte jag ett loppis och hittade en grövre stång! Perfekt, tänkte jag och köpte stången. När jag kom hem tog jag ner gardinerna och sydde en bredare kanal i dem och trädde dem på den nya stången. Sen var det bara att skjuta in den i hållarna... trodde jag! Till min stora förvåning rymdes stången inte in! Jag hade helt kallt trott att den skulle rymmas och prövade därför inte om det gick innan jag sydde om kanalen. Därmed var det bara att ta fram den gamla stången igen... 


Men nu ville jag i alla fall att de gamla knopparna skulle sitta på stången. Med mycket tidningspapper inuti så fick jag dem att sitta fast och se någorlunda bra ut!

Jag lyckades ganska bra med att trolla bort det faktum
att knoppen egentligen ska sitta på en betydligt
grövre stång.

Makens gamla trumpetmunstycken
fungerar ypperligt som
omtagshållare!

Den gamla klockan är ju
bara ett måste i sovrummet.

Efter en aning strul är så drömmen om kombinationen av gamla lakan och detaljer i mässing förverkligad. 






Fialisa

Nu är den klar!

Nu förklarar jag min virkade filt färdig. Den passar perfekt i vårt blåa sovrum och är skön att slänga över sig när man vilar på sängen. Mönstret hittade jag här på Garnstudio.com. Jag använde 7-bröder och virknål nummer 5, men med bara 30 rutor kändes filten för liten. Därför skarvade jag i den både på längden och bredden så att den blev 6 rutor bred och 7 rutor lång.

Rutorna är väldigt enkla att virka och när man fått upp farten går det undan. En hel del trådar blir det att fästa, men det är det värt! Det är någonting med det här mönstret som gör att jag gillar det skarpt. Kanhända att det beror på att det liknar lite Marimekkos Unikko-mönster.


Fialisa

Köksdetaljer

Idag är det blidväder och den enorma mängd snö som vi fått den senaste tiden är blöt och otäck. Det är med andra ord en perfekt dag för att småpyssla inomhus! Jag håller till mest i köket och fixar olika små inredningsdetaljer. Jag behöver knappast säga att jag gillar gammalt Arabia-porslin och plåtburkar.

Fialisa

Tillbehör till pälsen

Jag hade aldrig trott att jag skulle bära päls - men nu gör jag det! 


Det är inte vilken päls som helst. Den är köpt av min farfar åt min farmor på 1950-talet, så det känns extra roligt att bära den. Tung är den som bara den, men väldigt skön när kvicksilvret kryper ner under -15 grader. Det är bara ett minus med den och det är att ärmarna är lite för korta åt mej. Men nu har jag löst det! Jag hittade nämligen ett fint mönster till "handledsvärmare" eller muddar (vet inte riktigt vad jag ska kalla dem)hos Anna Andréason på stickfrossa-bloggen. 

Muddarna ser avancerade ut men är faktiskt busenkla att sticka. Mönstret hittar du alltså på stickfrossa-länken här ovan.

Fialisa

Gott Nytt År!

Nu är jul- och nyårshelgerna än en gång över. För min del var de ganska lugna och det var skönt. Före jul blev det ju en hel del pysslande och handarbetande så jag tog en välbehövlig paus under årets sista dagar. Men snart ska jag nog påbörja något litet projekt igen. Vet faktiskt inte riktigt vad det blir. Jag skulle behöva en mössa och söker som bäst efter någon trevlig modell. Sen är det ju alltid roligt att utveckla virkfärdigheterna. Fast å andra sidan skulle jag gärna göra lite luffarslöjd för det är det längesen jag gjort. Jag får helt enkelt vänta på inspirationen och se vad jag gör av den. 

Originalet

På tal om stickning så vill jag passa på att lägga upp en bild på en av julklapparna jag gjorde för några veckor sedan, nämligen en Harry Potter halsduk. Mottagaren, min 7-åriga brorson, måste ha gillat den för häromdagen meddelade han att han kommer att använda den i sommar också. 

Fialisas design

Jag stickade halsduken runt på fyra strumpstickor för jag ville inte att den skulle "rulla sig" i kanterna. På så sätt blev den tjock och skön och väldigt stabil.

Fialisa