Bara mässingen...

Ibland går det inte som man tänkt sig...


För två somrar sedan köpte jag ett par gamla, vackra gardinstångshållare i mässing på Juthbackamarknaden här i Nykarleby. Någon stång hörde inte till, men i en gammal låda lyckades jag hitta två mässingsknoppar som ska sitta i ändorna på gardinstången. Jag köpte alltså hållare och knoppar och tänkte att stång hittar man säkert någon annanstans. 

Det är något charmigt med gamla lakan och detaljer i mässing.

 När vi renoverade sovrummet ville jag ha gamla spetslakan som gardiner och till det skulle ju mässingshållare vara perfekt. Min mamma hade en stång som var aningen för smal men den fick duga. Upp alltså med hållare, stång och gardiner. Knopparna fick vänta för de var alldeles för stora och krävde en grövre stång. Jag tänkte att så fort jag hittar en grövre stång som passar i hållarna så slår jag till.


Häromveckan besökte jag ett loppis och hittade en grövre stång! Perfekt, tänkte jag och köpte stången. När jag kom hem tog jag ner gardinerna och sydde en bredare kanal i dem och trädde dem på den nya stången. Sen var det bara att skjuta in den i hållarna... trodde jag! Till min stora förvåning rymdes stången inte in! Jag hade helt kallt trott att den skulle rymmas och prövade därför inte om det gick innan jag sydde om kanalen. Därmed var det bara att ta fram den gamla stången igen... 


Men nu ville jag i alla fall att de gamla knopparna skulle sitta på stången. Med mycket tidningspapper inuti så fick jag dem att sitta fast och se någorlunda bra ut!

Jag lyckades ganska bra med att trolla bort det faktum
att knoppen egentligen ska sitta på en betydligt
grövre stång.

Makens gamla trumpetmunstycken
fungerar ypperligt som
omtagshållare!

Den gamla klockan är ju
bara ett måste i sovrummet.

Efter en aning strul är så drömmen om kombinationen av gamla lakan och detaljer i mässing förverkligad. 






Fialisa